Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag, kärlekens dag. Glöm inte det mina vänner!
Var rädda om varandra och visa varandra den kärlek ni känner. Varje dag!

Hur stötta och stärka varandra i en relation när båda är ledsna?

Åh, det är så tydligt att vi båda längtar och att vi tycker att det här är jobbigt.
Att inte ha kontroll och med tid som bara går samtidigt som vi inte kan göra något åt det.
Mer än att vänta. Och acceptera. Det tär.

Jag är nog bättre på det än min man. Att jobba och få tiden att gå. Men det kanske är för att jag har ett jobb som jag trivs med och där tiden går fort. Det ger mig även möjlighet att jobba mycket och länge. Min man har det inte lika lätt.
Jag har även många fina fantastiska vänner i staden vi bor i.
Det har inte min man. Han har valt det själv och är nöjd med de han har sedan tidigare. Fast de bor ju 30 mil bort och är inte ett jättestort stöd i den här processen.
I och för sig vet jag inte om de ens vet hur mycket stöd mannen eg. behöver. Han har nog inte sagt något.
Jag bubblar ju för fullt. Kanske ibland för mycket. Men det är skönt tycker jag att få ur mig all skit jag känner.
Men jag orkar inte vara ett stöd även för min man.

Vi delar ju samma sorg, samma längtan och samma rädsla. Tänk om det blir så, att vi blir ofrivilligt barnlösa för resten av vårt liv. Usch, hemska tanke.
Det har jag bestämt mig för länge sedan om att det kommer jag inte att bli. Barnlös alltså.
På ett eller annat sätt ska jag ha barn i mitt liv. Så är det.

Så för kung och fosterland och alla gudar som finns i olika religioner.
Håll tummarna för oss att processen kommer att lyckas i framtiden.