Ny oro

Tycker inte att jag är en människa som brukar oroa mig, men nu känner jag att en oro har börjat ligga och gro djupt inne i mig. Oron över ett nytt cancerbesked. Jag har fått ett (vilket sedan visade sig vara en tumör och inte cancer) vilket helt slog undan fötterna på mig. De två veckorna av ovisshet är de värsta i mitt liv och jag vill inte behöva uppleva samma känsla än på ett par år. Nu när jag äntligen har något att på riktigt leva för. Att finnas där för. Att få följa på deras väg genom livet. Tycker mig känna symtom och se tecken. Just nu ”har” jag malignt melanom och koloncancer. Vet att jag borde kolla upp för att stilla min oro (efter Corona-krisen), men framför allt ska jag nog ta kontakt med min kurator som jag tidigare samtalat med. Tror nämligen att jag behöver bearbeta den här oron. Det kommer nog bara dyka upp något nytt om jag kollat upp det ena. Nu när jag har något att på riktigt förlora.