koordinatorn

Under sensommaren kontaktade jag Lettland. 

Jag skrev ett brev på knacklig engelska och fick snabbt svar från koordinatorn Veronica. 

Jag fick snabbt förtroende för henne. Framför allt berodde det nog på att det var "enkelt" att kommunicera med henne. Ärliga raka snabba svar. När processen flyter på, enkelt, då är jag nöjd. Jag kände att jag kunde släppa kontrollen. 

Efter en del mailkonversation bokade hon in ett läkarsamtal i slutet av september. Via Skype. 

Tänk om svensk sjukvård kunde använda befintlig teknik bättre. 

November

Tiden går fort. Trots allt.

Vi fick göra ett tredje försök, men inte i april som det var tänkt.

Kontaktsjuksköterskan ringde mig när jag stod och bytte om efter en dag i skidbacken. Jag skulle kort därefter sätta mig i bilen tillsammans med min pappa och systerdotter för att åka 30 mil "hem". Hon frågade inte om hon ringde olämpligt (jag stod på en offentlig toalett och min man befann sig 50 mil bort). Hon berättade att den planerade donatorn inte hade bra äggkvalitet så det planerade försöket fick ställas in. Som läget såg ut nu var det inte troligt med ett nytt försök innan sommaren.
Världen rasade. Försökte hålla ihop på resan hem. Saknade min man att dela sorgen med. Kände mig ensam.
Denna ovissa väntan. Den tär.

I maj ringde kontaktsjuksköterskan igen.
Nu fanns det en donator om vi var intresserade.
Jag hade sagt upp mig och skulle börja ett nytt jobb i juni. Orolig att det skulle orsaka konsekvenser. Men behandlingen följde verkligen mitt schema. Ett embryo sattes in. Resterande skulle sparas och "växa på burk" ytterligare tre dagar för att därefter ev. kunna frysas ner. Vi fick dock sedan veta, via brevsvar, att de resterande fyra inte fortsatte att utveckla sig som de skulle. Det innebar att inga embryon fanns kvar att använda vid framtida försök (om det pågående skulle misslyckas eller till framtida biologiska syskon). Detta skapade förstås en sorg och en misstro till embryot inne i mig. Varför skulle det ta sig när de andra inte gjorde det.
Och tyvärr misslyckades vi återigen.

Sommaren gick. Vi började fundera på alternativa lösningar.
Jag pratade med en privatpraktiserande gynekolog i stan ang. möjligheten att göra undersökningar inför ev. utlandsbehandling hos henne. Det skulle gå, men enbart om landet följde svenska etiska regler. Hur många länder gör eg. det? Kunde hon rekommendera några kliniker utomlands? Nej, det fick vi ta reda på själva.

Jag mailade samtliga kliniker i Sverige som utför äggdonation, för att ta reda på om det fanns möjlighet till privatfinansierad behandling. Men, med de nya reglerna om tre IVF-försök med färska embryon räcker inte donatorerna i Sverige till (trots att de som behöver ägg delar på en donator - har jag nu förstått). Ingen klinik kunde rekommendera någon klinik utomlands.
Umeå, som är delvis privat, kunde erbjuda privatfinansierad äggdonation. Även där delar två mottagande kvinnor på en givares antal ägg. Väntetiden var ca 1,5 år.

Därför mailade jag till många kliniker utomlands (Finland, Lettland, Danmark, Finland). Lettland svarade. Så nu är vi på gång med en ny resa... Spännande... Ska försöka skriva mer senare.

Under hela tiden har jag haft fantastiskt stöd från min gynekolog på "göra-barn-fabriken". Hon svarar snabbt på mail, försöker stötta oss utan att ge råd etc. TACK!!!
(Ska tacka dig på riktigt någon gång. Just nu är det bara för mycket med allt annat.)

Skriver inte så ofta, men känner mer

Länge sedan sist.
Juni-försöket misslyckades, liksom september-försöket. Då, i september, klarade jag att jobba under behandling och väntan. Det berodde väl på att jag varit sjukskriven maj/juni och haft sommarsemester innan nytt försök.

Efter september följde en tid av ovisshet. Vad gäller nu, vad händer nu?
Vi hade då gjort 4 försök. 1 försök 2013 då donatorn lämnade fyra ägg varav två blev befruktade embryon "grad 3". De två sattes in, de andra kasserades, inget tog sig.
Knappt ett års väntan på ny donator. Bättre resultat denna gång. Nio ägg varav tre "grad 2", dvs. ett sattes in färskt, de andra två frystes in, 6 kasserades. När det färska försöket misslyckades hade vi använt oss av "gratisförsöken" inom landstinget och vi fick betala 11000:- per upptiningsförsök. Vilka också misslyckades.
Som sagt, i september stod vi med inga embryon, ingen donator och ovisshet om vad alla försök skulle kosta oss och om vi skulle få hjälp i Sverige.
Då kom de nya reglerna. Jämlik vård i Sverige. Så från och med januari 2015 gäller att alla har rätt till tre färska försök var. Så nu får vi vänta på donator igen och månaderna går...

Men snart ska det tydligen vara dags igen. Då gäller det att dra en vinstlott.
Bra donator som producerar många "plockbara" ägg.
Många embryon av bra kvalitet. Numera ska äggen få ligga kvar i "burken" >2 dagar som tidigare var norm på vårt sjukhus innan de graderas och döms ut. Forskningen visar att de kan utvecklas ytterligare och fler kan användas om de får ligga kvar och mogna ytterligare tre dagar. Heja forskning!
Lyckad insättning, bra fästningsförmåga hos mig och fortsatt god utveckling av barnet.

Om det inte lyckas med det färska försöket ska vi tydligen ha rätt till gratis återinsättning av frysta embryon. Lyckas det vid färska försöket är de frysta fortfarande våra och det finns möjlighet (vid betalning av återinsättningsförsök) till syskon.

Nu gäller det att hålla tummar att det lyckas.
Tack alla goda människor där ute som kan tänka sig att bli äggdonator. Det ger mig och andra i samma situation möjlighet att bli förälder. Den möjligheten ger mig hopp.