Hade en tuff period i början av november. Riktigt tuff.
Sjönk djupt ner i det mörka. Var så trött. Gjorde fel på jobbet, var grinig hemma - förstod inte min man alls. Kände ingen lust till något.
Visste att halvårskontrollen snart skulle komma (op 23 maj). Direkt fick jag ont i magen, framför allt ner i höger ljumske. Kände jag inte en svullen lymfkörtel när jag palperade mig själv?
Så kom hon hem och livet blev lite lättare. Vi åkte på välbehövlig semester. Till solen och värmen.
Jag fick sova och vila. Yogade varje morgon, badade mycket. Åt gott. Njöt.
Vi pratade inte om min sjukdom. Vi pratade om framtiden. Jag tog mig tid att tänka. Inte på sjukdomar utan på vem jag är och varför. Vilka krav ställer jag eg. på mig själv?
Och jag kände lust till min man igen. Jag kände lust till livet. Jag fick lite färg och jag kände mig fin. Jag började att leva igen!
Nu var det lättare att komma tillbaka. Jobbet blev kul igen och jag orkar.
Har gjort en plan för närmaste framtiden med en av mina doktorer och jag tycker att den låter bra. Jag förstår den.
Tog ett nytt CA 125 och det kändes bra. Har inte fått svar än, men jag hoppas att det fortfarande är lågt. Har inte ont i magen längre. Har fått en tid för 6 månaders kontroll (efter 7,5 månader...).
Det känns bättre nu och det finns hopp för mig.
Hej!
SvaraRaderaHittade din blogg av en slump när jag sökte på ct thorax. Har inte läst så mycket än men inser att du har haft en tuff period, något gynekologiskt och jobbar inom vården. Jag genomgår undersökningar den här veckan, har livmoderhalscancer. Inskrivning på onkologen imorgon. Känns tufft. Jobbar som ssk och liksom du känner man igen en del folk i korridoren. Jag hoppas att allt ordnar sig för dig och att du får njuta av julhelgerna! Ska läsa vidare i din blogg. Själv skriver jag mina inlägg om sjukdomen under lösenord än så länge, men funderar på att öppna upp dem efter jul. Tycker det är jobbigt att alla ska tycka synd om mig, även om det också är en tröst att de bryr sig. Förlåt mitt långa inlägg, var tvungen att skriva av mig lite. En stor kram från en okänd läsare!