Varför denna blogg?

Hej och välkommen till min blogg!
Jag är ofrivilligt barnlös och det är jobbigt. För att få ur mig den frustrationen som det innebär att varje månad vänta, längta och bli besviken och inför påbörjandet av ett andra ivf-försök började jag skriva.

Först döpte jag bloggen till I mitt inre finns du och inte kunde jag tro vad det skulle innebära... Den 6 maj 2011 fick jag beskedet att jag hade en misstänkt elakartad tumör på båda mina äggstockar. Bloggen har därför ändrat inriktning, men är fortfarande en plats för mig att skriva av mig på.

Välkommen att ta del av mitt liv och mina tankar!
/Mia-Maria

tisdag 20 december 2011

Ett internetmöte med känslor

Påväg från jobbet till bilen. Klockan är strax efter halv fem tisdagen före julafton. Jag ska åka o styrketräna med dietisten o en, hos oss, nyanställd kirurg. Det är ganska halt, någon plusgrad o det snöar lätt - snöblask. Har lite bråttom, vi har väntat på kirurgen som blev sen från operation och jag vill hem fort efter träningen. Tänker på det jag ska göra när jag kommer hem - julklappar! Tänker på det jag har gjort under arbetsdagen. Bra möten o lärt mig massa nytt om sökning i databaser. Kollar av mobilen medan jag går. Vem har spelat i wordfeud? Vem har skrivit något kul på Facebook? Kollar mailen. Typisk vardag! Då läser jag Lottes kommentar från föregående inlägg. Får en klump i bröstet o backar direkt nästan 7 månader i känsla. Ovissheten, rädslan, funderingarna kring meningen med livet, hur man ska hantera sin livssituation och hur man ska tänka. Vad är rätt o fel att göra? Vilka blir konsekvenserna av mina handlingar? Åh, vad jag känner med Dig Lotte. Mina tårar börjar rinna och jag gråter och går vidare till bilen, för att träna, planera för julen och fortsätta "julstressen". Men tacksam för den påminnelse jag fick av Lotte om hur skört livet är, vilka plötsliga och oväntade vändningar det kan ta och att man ska njuta av livet, helst varje sekund! Vi har bara, vad vi vet, ett liv. Lotte, Du får skriva hur många och långa inlägg som du vill och behöver. Om det är något jag kan göra för att hjälpa dig i din situation får du säga till. Jag insåg väldigt snabbt att jag blev otroligt mycket starkare av att vara öppen o dela med mig. Det hjälper mig även nu, för visst blir man påverkad (o disträ på sitt arbete) när man vet att någon gång under dagen kommer att få svar på uppföljande CA 125 (det var normalt, puh!). När man väl får svaret gråter man av tacksamhet. Jag har även blivit hjälpt av yoga - andning, kroppskontroll o fokus. I vår ska jag även få gå en kurs, på arbetstid, i mindfulness. Nu ska jag sova o ladda för ännu en härlig vardag. God natt Lotte, jag tänker på Dig! Lycka till på inskrivningsamtalet.

1 kommentar:

  1. åh nu blir jag rörd :) Tack för ditt fina inlägg!

    SvaraRadera