I min bubbla

Kära vänner, kära familj

Förlåt om jag återigen har gått in i min bubbla, att jag inte svarar i telefonen eller att jag inte vill berätta. Det här är en sådan extrem situation.
Självklart vill jag dela min framtida glädje som en graviditet skulle ge med er likväl som jag vill dela sorgen av ett missfall, men just nu är det här bara mitt och makens.
Det är så mycket tankar, känslor, rädslor, förhoppningar, oro, glädje etc som rör sig i kroppen och jag arbetar hela tiden med att "vara i nuet", att bara följa med, att bara acceptera och jag orkar/vill eg. inte analysera och reflektera. Det är jag klar med just nu och har valt att gå in i det här äventyret.
Resultatet får vi analysera och reflektera sedan och då behöver jag som sagt er.
Jag vill landa i resultatet själv innan jag delar det med er och ni kloka människor kan, liksom jag, räkna ut när vi förväntar oss ett resultat om ni får veta exakt när det sker och just det stressar mig.
Och just nu får jag inte bli stressad.
Eftersom jag har svårt att inte säga hela sanningen när ni frågar och för att hela jag eg. vill dela med mig av min glädje att vi nu, äntligen, är på gång på riktigt, väljer jag istället att inte undvika er, att gå in i bubblan och att bara vara här och nu (gå in i jobbet går bra!).

Så jag hoppas att ni förstår varför jag inte berättar och är i min bubbla.
Jag ber er dock tänka positiva tankar för oss. Nu kör vi!