Pissig jävla skitdag...

131219
Pissig jävla skitdag i humöret, men en rätt produktiv dag på jobbet. Den som framför allt drabbades var mannen, men jag kan väl säga att jag drabbades av han också. Han är förkyld (vilket jag har varit i 11/2 månad) och det är MYCKET synd om honom.

Lite av mitt humör får jag skylla på mig själv.
Satt uppe och stickade alldeles för sent tillsammans med arbetskamrater igår kväll. Trevligt var det, men visst känns det idag.
Skulle på U-ljud idag på barngörarfabriken. Maken hade sagt i förra veckan: jag behöver inte följa med va? Åh vad frustrerad jag blev. Tänk om jag velat att han skulle följa med? Tänk om jag inte vågar/vill gå själv trots att jag kan och klarar av det. Sa att han inte behövde följa med. Klarar mig själv. Stark.

Funderade på om det stora sjukhuset eg. borde kalla sina patienter 30 min innan de ska träffa sin dr eller sjuksköterska. Först ska man hitta p-plats vilket i stort sett är omöjligt efter 7.50. Sedan ska man betala i receptionen. Alla patienter till en reception där två jobbar. En av dem arbetade i godan ro och snackade skit mednågon bekant. Skrattade och pratade på. Jag började bli stressad. Typiskt den A-människa jag är gick jag fram och ställde mig typ bredvid den bekante med nummerlappen väl synlig i handen. He he, skrattade receptionisten. Jag kanske ska jobba lite. Hepp, min tur!

300:- kostade detta U-ljud mig. Kändes inte så bra så här före jul när jag var och gjorde ett i början av nov. Tänk om de kunde samarbeta så att barngörarfabrikens dr blev sökt när tumördr tittade.

Efter receptionen kommer den tredje utmaningen, hissarna! Får verkligen öva mindfulness när man står där och väntar. Och väntar.

Fick ganska omgående komma in på mottagninsrummet. En av dr och "min" kontakt-ssk var här. När jag såg på dem fick jag så negativa svarta tankar. Det här kommer aldrig att lyckas, tänkte jag, när jag känner så här. Inte så konstigt eftersom den här dr var med den dagen få jag fick besked om att något såg "konstigt" ut.

Dr gjorde ett vaginalt U-ljud och ja, livmoderslemhinnan var tunn som den skulle. Du får inga blödningar av dina tabletter? Frågade ssk. Nej svarade jag (inte den här gången heller tänkte jag för mig själv, det har jag inte haft och Gud vad jag kan längta efter det. En menstruation, men det är en annan historia). Då kan du slua med dina hormontabletter nu och då hör vi av oss efter helgerna. Ja, 8-9 januari med mer information. Va, ska jag sluta med mina hormoner redan nu? I vilket syfte? Jag som, trots hormoner, känner mig låg redan nu? Hela jul- och nyårshelgen (stackars min omgivning!)? I vilket syfte?
Nej förresten, du kan vänta till 6/1. Suck.
Jag tror att jag skulle behöva prata med en kurator (inför mitt andra och "sista" försök, hantering av all väntan, att må dåligt över att träffa personalen, relationen till mannen etc), fortsätter jag. Då säger vi till våran kurator att ringa dig.
Ha det nu så bra du kan ha, säger ssk (min kontakt-ssk!) när jag ska gå.
Vadå som jag kan ha? Vi har försökt få barn sedan augusti 2007 och nu äntligen händer det ju något igen. Det är ju att förhålla sig och kunna hantera den här väntan som är värst. Men det har hon, kontakt-ssk, inte förstått än!