I måndags hade jag tid hos "hokus-pokus-tanten". Vet inte vad hon gör och min hjärna tror eg. inte på det hon håller på med, men samtidigt mår min själ så bra av det efteråt.
Och just nu är min själ värd att må bra...
2,5 timmar håller hon på.
Hon lägger händerna på mina armar, på min mage och säger saker som stämmer. Hur kan hon känna, hur kan hon veta? Den här gången tog hon med sig pappersnäsdukar in på rummet (det gjorde hon inte förra gången) och jag började gråta inom 5 minuter. Hur kunde hon veta det?
Hon säger att jag inte har cancer eller att det är något fel på mig utan att jag bara ska ta det lugnt, släppa och vänta. Vi kommer att få barn.
Hoppas att hon har rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar