Varför denna blogg?

Hej och välkommen till min blogg!
Jag är ofrivilligt barnlös och det är jobbigt. För att få ur mig den frustrationen som det innebär att varje månad vänta, längta och bli besviken och inför påbörjandet av ett andra ivf-försök började jag skriva.

Först döpte jag bloggen till I mitt inre finns du och inte kunde jag tro vad det skulle innebära... Den 6 maj 2011 fick jag beskedet att jag hade en misstänkt elakartad tumör på båda mina äggstockar. Bloggen har därför ändrat inriktning, men är fortfarande en plats för mig att skriva av mig på.

Välkommen att ta del av mitt liv och mina tankar!
/Mia-Maria

måndag 24 mars 2014

Äggdonation -försök nr 2

Detta publiceras i efterhand och skrivs även i efterhand (23/2).
Har inte velat skriva, vill inte hoppas för mycket. Men jag känner nu att jag måste skriva av mig...

Tablettstart med tablett tre gånger per dag.
U-ljudskontroll som visade på "bra" slemhinna.
Ny telefonkontakt fredag. Inte aktuellt måndag, men under kommande vecka.
Telefonkontakt måndag. Information om att maken skulle komma och lämna "sitt bidrag" onsdag morgon kl. 07.30. Sedan får han vänta kvar på sjukhuset i väntan på klartecken. Bra kvalitet.
Jag har inte tänkt på att han är orolig för det varje gång. Då han nu passerat 40 känner han sig gammal och är förstås rädd för att hans sperma ska sluta fungera.
Det har jag inte varit ett dugg orolig för det.
Samma dag började jag ta mina slidpiller, även dessa tre gånger per dag.
Torsdag fick vi telefonledes höra att det hade gått bra (ägg och sperma hade träffats och cellerna börjat dela på sig).
Vi var kallade till sjukhuset fredag kl. 13.
Jag hade bytt min fredagskväll mot torsdagskvällen.
Såg "hemska doktorn" i korridoren och hann känna "fan, det blev hon idag igen", men det var den andra som hämtade mig och jag blev så lättad. Hon berättade att kvinnan hade lämnat 9 ägg, 7 hade blivit befruktade och 3 blev av bästa kvalitet. Ett skulle sättas in idag och två skulle frysas in.
Hurra!!! Det var det enda jag kunde känna. Äntligen lite tur.
Vi fick byta om bakom ett skynke och vänta. Sedan blev vi hämtade av en trevlig usk'a in i "operationslokalen" (där det ska vara extra rent/sterilt). Skönt att läkaren har skyddsrock (not!) och lutar sig över mig så jag känner mitt underliv mot hennes tunika. Bara att blunda, men varför ska det vara så noggrant för andra (patienter och andra yrkesgrupper).
Det känns alltid lite obehagligt, men det går snabbt över.
Det gick bra och nu håller alla tummarna.
Läkaren frågade om jag var ledig i helgen. Ledig, nej jag ska jobba långhelg (06.45-15.30, 13.30-21.30, 06.45-15.30). Får jag inte det? Får, får du väl, sa dr. Det gör väl inget. Och så började vi prata om att jag jobbar på en väldigt intensiv vårdavdelning, alla överbeläggningar och all stress.
Vad håller jag på med?
Väl inne på vilrummet fick jag ligga 10 minuter sedan gå på toa och kissa. Därefter skulle jag ta mitt vagitorium och sedan ligga i ytterligare 30 minuter.
Då spelades Born in the USA! It's a sign!

Allt kändes bra när vi åkte hem och jag bestämde mig för att vara ledig under helgen.
Herregud, här jag gör det största jag kan göra i mitt liv och så tänker jag på min vårdavdelning, våra patienter och mina kollegor. Nej, nu ska jag bara tänka på mig själv och på oss som framtida familj.

Jag bjöd mannen på alla hjärtans middag (oxfilé och rödvinssås) och njöt sedan av att vara hemma under helgen. Umgicks med trevlig kompis med familj (promenad, fika på stan och schlagerfestival hemma) och sov, sov, sov och kollade OS.

En helt fantastisk helg. Nu gäller det som sagt var bara att hålla tummarna och fortsätta må bra.
Nu ska jag fortsätta ta medicin 3 gånger per dag fram till 7/3 då jag ska ta gravtest. Efter det får vi se vad framtiden har att ge.

1 kommentar: