Att dela med sig av livet

Igår åkte vi träbåten (#Jullen #snipan #semm #puttputtbåten) och det var stort. Så där stort så att det gör ont i hjärtat och tårarna bara fyller ögonen. Dock inte läge att gråta då båten var full med bekanta och deras barn samt kompis till dem. Svårt att förklara för två 14-åringar och en 12-åring hur stort det här är och hur lycklig jag är. 

Att se sin son i sin mans knä. Köra tillsammans. Träbåten som mannen hade tillsammans med svärfar. Svärfars ögonsten. Svärfar som är död sedan 4 år och som aldrig fick veta, aldrig fick se, aldrig fick träffa, aldrig fick känna. Svärfar fattas oss. Jag tror dock att han vet. Att han ser. Känner vår lycka. Framför allt här i sjöboden. 

Vi har länge längtat efter att få dela med oss av saker vi tycker om till vårt barn. Att visa det vackra och härliga i livet. Det som ofta finns mycket nära. Igår var ett sådant tillfälle. Stort!