Att skriva om svåra saker..,

Det är inte alltid lätt att skriva om allt.
Eller att läsa om andra som drabbas av svår sjukdom och som kanske inte överlever. Eller att se på TV om andra ofrivilligt barnlösa och deras kamp.

Något år efter min operation och i samband med ett jobbmöte (minns att jag bodde på hotell, måste ha varit 2012) hittade jag Kristian Gidlunds blogg. Jag läste och läste och grät och grät. Fick senare hans bok, I kroppen min, men har inte kunnat läsa den. Förrän nu...

Valde att inte se tv-programmet Barn - till varje pris? som gick nu i våras. Trots att vi då hade vunnit högsta vinsten. Kändes fortfarande för aktuellt. Orkar inte komma tillbaka till den oro och ångest dom ovissheten skapar. Slog dock på TV:n och fick se en del av sista avsnittet. Hamnade mitt i förlossningen. Då var det som att komma tillbaka till sin egen förlossning och alla känslorna där. Grät och grät förstås!

Kanske kan jag snart börja skriva om Thailandsresan, missfallet och vår lyckade resa och dess rädsla? Kommer väl så småningom när tiden är inne och jag är redo. Glad över att jag börjat skriva igen. Bearbetar. Och delar kanske med mig till någon annan i samma situation.