PAD-svar och uppföljning

Äntligen har det kommit - jag har inte cancer!!!
Tumören som togs bort samtidigt som mina äggstockar var av borderlinetyp (eller vad säger man?). Tumörkirurgteamet ansåg inte att jag behövde någon kompletterande behandling efter kirurgi, men de har skickat en remiss till onkologen.

Känns så skönt att veta, nu kan jag börja bearbeta det psykiska. Behöver inte vara rädd för att "ramla ner i det svarta hålet" igen. Innan slutgiltigt PAD kändes det som om jag måste vara beredd på det värsta. Kunde inte lägga ner skölden än. Höll uppe garden och gjorde mig redo för att möta min fiende. Nu är det nog över och jag kan gå vidare.

Diskuterade uppföljningen med min gynekolog. Han  berättade att jag skulle följas upp enligt vårdprogrammet. Vaginalt u-ljud efter 3 månader, 6 månader och sedan 1 gång per år i 5 år. Risken för recidiv är minimal sa han. Jag är orolig eftersom de inte har sett min jättetumör vid ultraljud trots att jag gjort x antal under mina snart 4 år på kvinnokliniken (en tumör som troligtvis har funnits på äggstockarna i flera år), hur ska de då kunna se ett recidiv? CT thorax/buk vore bättre, men så står det ju inte i vårdprogrammet. Försökte få honom och förstå, och till slut sa han att vi skulle diskutera det. Sen...

Innan vi la på frågade jag om jag inte skulle äta hormoner. Jo visst sa han, självklart ska du det. Både för att hålla livmoderns slemhinna "normal", för att förhindra benskörhet och för humör etc. Varför ska jag som patient behöva lyfta det? Står det inte i vårdprogrammet att jag ska ha hormoner? Vid utskrivning sa samma dr att det tar vi efter PAD och när PAD kom så glöms det bort? Om inte jag hade frågat, vem hade upptäckt att jag inte hade ätit hormoner då? Hade chansen till äggdonation varit "körd" då pga att livmodern hade blivit skadad? Stackars alla "vanliga" patienter som inte känner till bristerna utan som litar blint på sina dr. Hur ser vården ut på min klinik? Säkert liknande brister? Hur kan vi då få lika vård i Sverige när allt handlar om vem som vårdar?

I tisdags, på väg hem från Gotland, kände jag igen mig själv igen. Jag kunde läsa lite artiklar och kunde ta till mig det som stod i dem. Jag kände en lust att ta tag i saker och jag var hungrig! Äntligen!
Solljus, omtanke och långa promenader var toppen för att kroppen skulle må bra. Och mår kroppen bra så mår själen bra!