Hemresan från sjöboden var inte så rolig. Tjurade, tjurade och tjurade. Hade helst velat sitta på en öde ö, men det går ju inte om man ska ta sig från en ö till en annan och har ett återbesök på sjukhuset på fastlandet dess i mellan. Maken körde bra trots att han fick utstå en hel del griniga och tjuriga saker.
Hade återbesöket kl. 14.00 och det gick nog bra. Allt såg ut och kändes bra, men de tog ett nytt CA 125. Gynekologen skulle ta kontakt med kuratorn som ska ringa mig. Jag pratade med min chef och ska även få samtalsstöd från företagshälsovården - det behövs! Gynekologen tyckte att jag skulle gråta. Han ska bara veta hur jag har gråtit, men visst verkar det finnas många tårar kvar.
Nu börjar huvudvärken komma smygande så det är bäst att gå och lägga sig. Kanske inte så konstigt... Nu slipper jag förhoppningsvis det här på 6 månader. Usch, hemska gynstol tur att min fantastiske man stod och höll mig i handen under hela undersökningen. Tur att han står ut med mig! Jag ska aldrig aldrig mer gå ensam till ett läkarbesök. Behöver honom vid min sida och jag ska från och med nu dela allt med honom. Jag är inte så stark ensam som jag trott att jag var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar