Har inte jobbat i vården sedan någon veckan innan 6 maj. Visste inte hur det skulle gå, men det kändes ok.
Var lite stressig och troligtvis nervös innan. Snäste åt maken och gjorde en höna av en fjäder etc. Typiska "du är stressad-symtom".
Hur kan det komma sig att man nu, efter det man har varit med om, hör andra saker från sina patienter? Troligtvis måste patienterna ha sagt det här även innan, men att jag aldrig har varit tillräckligt lyhörd för deras signaler.
Kvällspasset gick bra och jag kände att jag gjorde nytta. Det är skönt. Jag gillar den känsla av bekräftelse som arbetet ger mig. Har saknat arbetet i vården. Det är stressigt och tufft många gånger, men i vården tar arbetet slut när jag stämplar ut. I vårdutvecklingsarbetet finns arbetet kvar och stressen blir längre och hänger med hem - mycket mer än vårdarbetet. Ska nog minska lite på det administrativa arbetet jag har tagit på mig, inser att det inte fungerar längre. Vet bara inte vad jag ska ta bort, allt är ju så roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar