Två små embryon

26 mars 2013

Skriver nu, publicerar efteråt.
Igår var det dags. Sov jättegott natten innan. Trodde att jag skulle ha svårt att sova, men jag sov lugnt och tryggt. Kände mig skönt utvilad och laddad när jag vaknade.
Sjukhuset ringde precis innan jag skulle till frissan. Det var en av kontaktsjuksköterskorna. De hade glömt att fråga hur vi ställde oss till att sätta in två embryon. Om utifall att kanske kvaliteten på embryorna inte var så bra, så skulle vi ev. bli erbjudna att sätta tillbaka två embryon. Vad säger ni om det? Äh, självklart gör vi allt för att öka våra chanser att få barn och två är välkomna till oss. Efteråt sa hon att äggen inte var analyserade än, utan hon ställde bara frågan om utifall att kanske. Nähä, tänkte vi båda två. Den går vi inte på. Nu var kvaliteten säkert inte så god. Men vi förstod i alla fall att det hade blivit äggplock och det var vi glada för. Lott nr 1, check.

Och vi kan inte påverka kvaliteten ändå. Det är bara att följa med och hoppas att vi drar en vinstlott (eller två).

Klockan ett var i välkomna. I väntrummet såg jag hon, gynekologen som var så oprofessionell den 30 mars 2011 då de upptäckte min tumör för första gången. Visste då att det skulle bli hon.
Hade inte reflekterat över den möjligheten denna gång. Nu var jag bara fokuserad på att följa behandlingen och bara acceptera och följa med. Tänkte inte ens på henne, men i samma stund som jag såg henne fick jag en klump i magen. Usch, vilken obearbetad händelse den dagen är...

Blev inkallade till ett samtalsrum av den gynekologen. Andas, svälj och acceptera, andas, svälj och acceptera...
Ja, det var länge sedan vi sågs, sa hon till mig, men jag tror aldrig vi har träffats, sa hon till min man.
Nej sa maken och jag svarade, vi träffades senast 30 mars 2011.
Jaha, det blev fyra ägg vid äggplock, fortsatte hon, och av dessa blev samtliga ägg befruktade och av de blev 2 av graden 3 och vi tänker därmed sätta in två embryon till er.
Va, vänta?! Maken hängde inte med och inte jag heller. Graden? Embryon?
Jag fick börja med att förklara att vi inte visste om det hade blivit äggplock eller inte (jag sjöng på en begravning och hade valt att inte bli uppringd för att få beskedet på fredageftermiddagen. Det här var ett besked som båda av oss skulle höra).
4 ägg känns rätt få efter en hormonstimulering och det var ju eg. lott nr 2. Men 4 är bättre än inga.
Att samtliga hade blivit befruktade är lott nr 3.
Att sedan kvaliteten på två hade blivit en 3:a och de andra två inte gick att använda var lott nr 4. Tyvärr går det inte att frysa in kvalitetsnivå 3 (skalan är 1-5 vad jag förstod, eller var det 1-4? kommer inte ihåg, men man sätter bara tillbaka 1-3).

Fick gå till ett annat rum för att byta om. Blå nattskjorta, op.strumpor och mössa på mig. Mössa och rock på maken. En liten stunds väntan. Sedan fick jag gå in i behandlingsrummet. Där möttes vi av en fantastisk undersköterska/sjuksköterska. Rätt person på rätt plats. Hon skapade en lugn och harmonisk miljö genom saklig och tydlig information i rätt tidpunkt. Tack!
Det kändes att gynekologen hade läst på i min journal och blivit medveten om när och hur vi träffades senast för hon hade en helt annan professionell attityd. Mycket bättre. (Men att det ska krävas att man påminner för att gynekologen ska läsa på om anamnes och hälsohistoria!)
De gjorde u-ljud över buken för att identifiera livmodern. Tydligen svårt när min ligger bakåt.
Det gjorde lite ont (eller spändes) när instrumenten fördes in i slidan och tvätten av vaginaltoppen, men själva katetern kändes inget alls. I den fördes sedan den andra katetern upp och med en liten luftstöt släpptes de två embryona in i min livmoder.

Så nu är det bara att hålla tummarna och hoppas.
Kändes konstigt att veta att man redan innan införandet och direkt efter är gravid i vecka 2+0 enligt deras räknesätt. Äntligen har vi iallafall gjort något, ett försök, som kan leda till en bebis. Det är första gången vi kommit så här långt.

Nu väntar man i 3 veckor innan man tar ett graviditetstest. Det här är fördelen med att inte ha menstruation. Jag vet att jag inte kommer att få en blödning. Tar det sig inte så måste jag skapa en menstruation.

Som sjuksköterskan sa innan vi åkte, nu spelar vi ett högt spel. Och jag gillar det!