Så känns det idag, 130415.
Jag kan inte ge min man det som han önskar sig mest av allt i hela livet just nu. Ett barn.
Jag har landat i vissheten om att jag inte kommer att bli biologisk mamma och den känslan kan jag hantera. Men att jag inte ens skulle kunna behålla ett av de två embryon de satte in.
Jag känner mig så värdelös.
Vet att jag inte kan göra något åt detta. Vet att jag inte ska beskylla mig själv. Men det är så tufft.
Känner mig värdelös.
Att jag inte duger.
Vad är eg. meningen med livet om man är ofrivilligt barnlös?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar