Varför denna blogg?

Hej och välkommen till min blogg!
Jag är ofrivilligt barnlös och det är jobbigt. För att få ur mig den frustrationen som det innebär att varje månad vänta, längta och bli besviken och inför påbörjandet av ett andra ivf-försök började jag skriva.

Först döpte jag bloggen till I mitt inre finns du och inte kunde jag tro vad det skulle innebära... Den 6 maj 2011 fick jag beskedet att jag hade en misstänkt elakartad tumör på båda mina äggstockar. Bloggen har därför ändrat inriktning, men är fortfarande en plats för mig att skriva av mig på.

Välkommen att ta del av mitt liv och mina tankar!
/Mia-Maria

tisdag 3 maj 2011

Inskrivningsmottagning

Halv elva var jag idag välkommen på inskrivningsmottagning inför fredagens operation. Först leta parkering. Fullt som vanligt. Stackars patienter som har tider till olika mottagningar, undersökningar och behandlingar som får stå ut med detta. Jag kunde i alla fall åka 700 m längre bort till en annan personalparkering. I receptionen fick jag betala 300:-. Frikortet gick ut 22 april. Suck, börja om igen...
Fick först träffa sjuksköterskan som tog kontroller och blodprover. Har bytt namn sedan förra blodgrupperingen. Pulsen var rätt hög och ja, jag var nervös. Mest för att få veta vad de eg. letar efter. SSK lyckades på andra försöket ta proverna venöst "yihaa!" Fick träffa läkaren efter 45 minuter och det första hon frågade var: hur mår du? Det är första gången någon undrar hur jag eg. mår? Tyckte om läkarens ögon och jag fick direkt förtroende för henne. Hon förklarade att laparaskopin på fredag var diagnostisk och att de ska titta om jag har några fysiologiska hinder för att bli med barn eller för att svara på behandling. Om det skulle visa sig att de hittar något konstigt tar de prover. Hittar de någon cysta eller endometrios så skulle de tydligen kunna göra någon behandling samtidigt. Det kändes skönt.
Hon gjorde även ett vaginalt ultraljud och vad jag kunde se så såg det inte konstigt ut. Skönt.
Det dröjde sedan innan jag fick träffa narkosläkaren, men det gjorde inget. Då var jag så nöjd med att de i första hand inte letade efter cancer och att ultraljudet såg normalt ut. Nu ska det nästan bli spännande att bli opererad. En observationsstudie!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar