POD = postoperativ dag.
Trött, trött, trött...
EDA'n gick med 6 ml/h och jag var bra smärtlindrad, men kunde inte höja huvudändan förrän jag kände mig yr och lätt illamående. Trycket låg mellan 90 och 100 systoliskt. Blev serverad frukost, men kunde bara dricka.
Gynekologen kom in med en kaffekopp på morgonen och satte sig i fåtöljen. Hela hans kroppsspråk visade att han var nöjd! Han började prata om möjligheten till äggdonation nu när jag hade kvar min livmoder, men i just den situationen var jag inte mottaglig för den informationen. Jag var så lycklig att det inte var cancer, jag var orolig för mitt första försök att ta mig ur sängen eftersom jag bara blev yr och jag var bara så trött. Att tänka på framtida ev. barn var inte ett primärt behov i det läget!
Min kollega var inne och kollade till mig på morgonen. Trevligt, men kände mig inte social. Jobbigt med ett lätt illamående, då vill jag bara vara ifred i ett mörkt rum, men jag vet att det inte är det bästa.
Sjukgymnasten kom in strax före lunch och jag fick sitta på sängkant. Gick bra. Bad om en handduk så att jag fick tvätta mig i ansiktet. Vi hade tidigare på förmiddagen sänkt EDA'n till 4 ml/h för att förbättra trycket. Låg i op.skjorta hela dagen och väntade att någon skulle komma in och hjälpa mig upp. Jag orkade inte ringa och be om hjälp. Hade ingen intitiativförmåga. När droppet var slut vid femtiden fick jag en annan skjorta. På kvällen kom maken på besök och då vågade jag mig upp för att borsta tänderna. Så skönt!
Blodtrycket blev bättre, men smärtan blev förstås värre. Inte så mycket en sårsmärta utan det var mer tarmen som gjorde ont. Otakt, gasstinn ja vad mer kan det vara?
Natten var lite sämre pga. smärtan, men jag kan ju som alltid sova väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar