Tvättar ett par fönster och funderar över livet...

Har tvättat två fönster och inser hur otroligt tråkigt det är.
Jag älskar dock när det är klart. Inte för att direkt blir snyggare eftersom jag alltid lyckas att få ränder (vad gör jag för fel?), men känslan av att det är gjort är underbart. En gång på våren och en gång på hösten (i alla fall innan första advent...).
Nu har jag gjort två och tänker ta paus. Vi får se om jag gör några fler. Hade varit skönt att få det gjort innan operation så att jag vet att det är avklarat, men jag tänker mycket på vad "min" kurator sa. Du kanske känner att du har lust nu och säger att du ska göra något i morgon och så kommer morgondagen och man har inte alls lust. Då får man säga nej och göra något annat istället. Detta tänker jag mycket på eftersom jag har tänkt att komma in till jobbet innan långsjukskrivningen. Behöver kolla av mailen, få iväg en enkät, lägga schema etc., men jag har inte haft ork. Framför allt att inte veta vad man ska säga till alla. Har jag cancer eller inte? Det är ingen som vet. Ja, det är synd om mig, men alla behöver inte tycka det. Det räcker om jag tycker det. Är det ok att jag är glad och skrattar eller måste man gråta för att man ev. har cancer?
Nu vet jag i alla fall lite mer efter gårdagens inskrivning och jag känner ev. för att komma in till fredagsfikat imorgon.
Eller så struntar jag i det då med, vem vet?!