Varför denna blogg?

Hej och välkommen till min blogg!
Jag är ofrivilligt barnlös och det är jobbigt. För att få ur mig den frustrationen som det innebär att varje månad vänta, längta och bli besviken och inför påbörjandet av ett andra ivf-försök började jag skriva.

Först döpte jag bloggen till I mitt inre finns du och inte kunde jag tro vad det skulle innebära... Den 6 maj 2011 fick jag beskedet att jag hade en misstänkt elakartad tumör på båda mina äggstockar. Bloggen har därför ändrat inriktning, men är fortfarande en plats för mig att skriva av mig på.

Välkommen att ta del av mitt liv och mina tankar!
/Mia-Maria

onsdag 18 maj 2011

Inskrivningssamtal nr 2

Halv nio var vi välkomna. Både jag och mannen var så nöjda att vi hade fått en hel del resultat innan, hur nervös hade man inte annars varit för det här besöket? Det kändes ändå som att jag skulle få min dom. Kommer jag fortfarande att vara en fertil kvinna efter operationen på måndag eller blir jag en klimakterietant?

I hissen till kvinnoklinikens mottagning kom två av "mina" kirurger in i hissen och jag fick en varm och spontan kram. Såg knappt att de var de som kom in först, var i min egen värld.

Träffade först sjuksköterskan och sedan gynekologen. Han berättade att förändringen var 6x9x5 - hur stor som helst! Att man inte känner en sådan "korv"? Han sa att man förbereder sig för att operera en ovarialcancer - teamet är förberett, jag är smärtlindrad med EDA etc. Röntgen visar inte hela sanningen och man kommer att ta fryssnitt från den "fulaste" delen av "korven" efter att den tagits bort. Utifrån det svaret går man vidare. Om det visar cancerceller tar de bort allt - äggstockar, äggledare, livmoder, lymfkörtlar, ev. tarm etc. Är det inga tecken på cancerceller kanske jag får behålla min vänstra äggstock. Det är det vi hoppas på!!!

Min kirurg ska vara med under operationen och det känns så skönt! Min advokat i operationssåret som verkligen vet vad jag vill. Först livet, sedan fertiliteten.

Jag var nöjd med inskrivningssamtalet, gynekologen var väldigt ärlig och rak. Nu är det bara att hålla tummar och be till han där uppe. Hjälp mig de som är troende, annars kan ni bara hålla tummarna!

Träffade narkosläkaren - min härliga underbare spexkompis. Han ska lägga EDA'n och söva mig. Det känns tryggt. Jag kommer att bli så omhändertagen.

Max 4 vårddagar är min tanke! Självklart ska jag introducera preop.dryck på kvinnokliniken (de använde det inte, men det ska jag!).

2 kommentarer:

  1. Inte ett öga torrt på berggatan. Fan vad livet är orättvist men jag hoppas operationen går bra. Ta nu det lite lugnt och krama varandra. / Kram Magnus

    SvaraRadera
  2. Det kommer att gå så bra! Tänker på er båda två. Kram kusin Erika

    SvaraRadera